Vi kom till Vansbro vid midnatt på fredagskvällen, vilket inte var riktigt optimal uppladdning. Speciellt inte eftersom jag måste äta åksjukepiller när jag reser och hade behövt det i två  dagar nu då jag först åkte från Sundsvall till Stockholm och sedan fortsatte från Stockholm till Vansbro. Jag var alltså både trött pga piller och att jag varit vaken så sent när klockan ringde på lördagsmorgonen. Tung i kroppen helt enkelt.

Jag försökte att ladda med mycket gröt och koffein, men var rätt seg ända fram till start. Det var roligt som vanligt att träffa lite vänner vid uppvärmningen och jag lyckades tagga till lite. Värmde upp rätt länge på land och så länge som jag kunde i vattnet. Det är synd att vi får så kort tid innan start att simma igång på.

Jag tänkte att jag ville placera mig på ett sätt i startfältet som innebar att jag slapp slåss. Efter ett par år med gruffiga starter börjar jag bli lite less på det, så jag la mig långt ut till vänster. Det jag är mest nöjd med i både Vansbrosimningen och Vansbro tjejsim är att jag lyckades riktigt bra i starterna. Jag är inte så explosiv och brukar hamna efter/under folk, men i år gick det faktiskt precis som jag ville! Starten i Vansbrosimningen var bra. Den var snabb och alla ville framåt, men det var schysst och inga slagsmål. Jag lyckades också hänga på bra redan från start! Första tusen meter gick riktigt bra.

Efter tusen meter fick jag en liten dipp, framförallt mentalt skulle jag tro. Jag blev lite seg, tappade motivation och ville andas tretakt igen. Tappade lite go i den mellersta tusingen och blev omsimmad av en person. Loppet kändes långt och jag tyckte att det gick riktigt dåligt. Minns att jag tänkte att nu kommer jag säkert komma in på 38-39 minuter igen och blev lite förbannad. Varför skulle jag simma Vansbrosimningen när jag hade tappat så mycket träning efter operationen?!

När jag vände upp motströms för de sista tusen meterna ökade jag lite och simmade på rätt bra. Låg invid bryggan ganska själv. Efter ett tag kom det dock en tjej som var snabbare och försökte simma om. Jag orkade helt enkelt inte svara utan släppte förbi henne. Vet inte hur mycket som var mental trötthet och hur mycket som var fysisk. Körde på ensam hela vägen in till mål och kom upp fortfarande lite osäker över hur det egentligen hade gått. När det visade sig att jag kom tia med tiden 36.54 blev jag förvånad och riktigt, riktigt glad! Drygt åtta månader efter operationen, med två månaders totalt simuppehåll, sex månaders rehab och mer ordentlig träning först i mars hade jag simmat mitt bästa Vansbrosim hittills!

Till nästa år funderar jag på att åka dit tidigare. Jag skulle gärna köra Vansbro halvsim och hinna landa lite innan jag måste tävla. Simmarhelgen i Vansbro är ju dessutom så rolig att det inte gör något att vara där några extra dagar!