Ny natt. Ny medalj.
Vid det här laget borde det mesta om Sarah Sjöström vara sagt och skrivet.
Men 22-åringen från södra Stockholm ger oss hela tiden nya anledningar att slippa både upprepningar och krystade formuleringar.

För hennes finaler har varit så olika: från den gyllene graciösa fjärilsdansen, via den smärtsamma tvekampen om drottningtronen – till nattens medalj: efter en final där det omöjliga blev möjligt.

För om vi ska komprimera ner finalen på 100 fritt:

– Det fanns en solklar favorit. Hon sjönk. I alla fall genom fältet.
– Guldet delades av två simmare som är yngre än Sjöström.
– 53 sekunder räckte för medalj.

160811 Sveriges Sarah Sjöström, Kanadas Penny Oleksiak, Australiens Cate Campbell och USA:s Simone Manuel tävlar i finalen på 100 meter frisim den 11 augusti 2016 under OS i Rio de Janeiro. Foto: Joel Marklund / BILDBYRÅN / kod JM / 87303
Foto: Joel Marklund / Bildbyrån

Det borde inte vara möjligt att ta medalj med en kropp som genomgått en så mental och fysiska skärseld som Sjöströms.
Herregud – hon har simmat fler lopp än någon annan i OS.
Hennes kropp var sliten, och som hon själv sade: hon hade ”sovit bort halva dagen”.

Men det som saknas i musklerna får man kompensera med skallen och Sjöströms förmåga att kanalisera kraft går utöver det vanliga. Placera henne på en startpall och hon kan få en utsvulten räv i en hönsgård att framstå som omotiverad.

Men det hör också till saken att två av tre punkter ovan talade till hennes fördel.
Hon hade till exempel behövt simma nästan två tiondelar snabbare på VM ifjol för att ta medalj (där blev hon tvåa på 52,70)

Och så favoritfallet då.
Natten blev ett nytt bevis för att det inte finns några givna medaljer att hämta hem.
Cate Campbell badade hem både försök och semi och var storfavorit.
Men i finalen simmande hon vilse i ett hav av förväntningar och press. Hon slutade sexa.

Det är inte lätt att vara storfavorit, konstaterade Sjöström lakoniskt efteråt.
Hon om någon vet.

160811 Sveriges Sarah Sjöström (brons) poserar med sin bronsmedalj efter finalen på 100 meter frisim den 11 augusti 2016 under OS i Rio de Janeiro. Foto: Petter Arvidson / BILDBYRÅN / kod PA / 91452
Foto: Petter Arvidson / Bildbyrån

Nu följde hon alltså upp det så förväntade guldet på 100 fjäril, och silvret på 200 fritt, med en bronsmedalj.

Det är underbara nätter och känslan tar mig tillbaka till 1994.
De morgnarna cyklade vi in till torget i Karlstad för att bada i en fontän. Gryningstimmarna var både ljusare och varmare och vi drack förmodligen mycket annat än bara kaffe.

Känslan är givetvis inte densamma, men det finns en del som påminner.

De långa nätterna vi vakar oss igenom; känslan av att överraskas gång på gång. Glädjen. Förnimmelsen av att få vara en del av en idrottshistoria när den skrivs.
För Sarah Sjöström är stor nu. Blir ständigt större.

I natt tangerade hon medaljrekordet för en svensk simmare i OS (Alshammar vann tre i Sydney, Holmertz tre i Barcelona) och hon är den första att vinna alla medaljer enbart på individuella sträckor.

Och även om vi inte kastar oss in närmaste fontän efter svenska simmedaljer, så ligger det åtminstone nära i tanken att kliva ner till någon strand eller in på närmsta badhus för att ta ett dopp eller simma några längder.
Man blir sugen.

Sjöström har nu tre medaljer. Och hon har två distanser kvar.
Fixar hon två medaljer till lovar jag att ta mig in till närmaste stad för att bada i en fontän.