Sarah Sjöström dansade som en fjäril och stack som ett bi.
Orden är Muhammad Alis, men de passar lika bra på nattens drottning.
Det såg så retfullt enkelt ut. Så rytmiskt. En svensk samba i Rio-natten
Avspänd men explosiv.
Nervös men avslappnad.
Som fullständigt stack hål på konkurrenterna.

Så stod hon då där – med en olympisk guldmedalj runt halsen.
Det var vackert.
Det var väntat.
Det var överlägset.

160807 Sveriges Sarah Sjöström jublar med en svensk flagga och sin guldmedalj efter att ha vunnit finalen på 100 meter fjärilsim den 7 augusti 2016 under OS i Rio de Janeiro. Foto: Joel Marklund / BILDBYRÅN / kod JM / 87293
Foto: Joel Marklund / Bildbyrån

För när ”detaljerna” (läs: start, vändning, undervattensarbete) nu väl satt blev finalen på 100 fjäril en kross.

Sarah gick ut i ett mördande tempo – och ökade.
En kvinnas show. Världsrekord. Guld.

Närmaste simmare befann sig en ocean bakom henne (läs: 98 hundradelar). Segermarginalen var större än avståndet mellan tvåan och åttan.
Redan vid vändningen insåg Sarah att hon skulle vinna.
Det enda som var nära att komma ikapp henne under loppet var tårarna.
Men de fick vänta tills hon kommit ur bassängen.
Där satt hon på huk och hulkade. Glädjetårar.
Hon, som efter London-OS lovade sig själv att aldrig mer gråta över en simtävling.
Det säger något om den press hon känt men aldrig riktigt velat tala om.
Från alla.
Men mest från sig själv.

160807 Sveriges Sarah Sjöström gråter efter att ha vunnit finalen på 100 meter fjärilsim den 7 augusti 2016 under OS i Rio de Janeiro. Foto: Joel Marklund / BILDBYRÅN / kod JM / 87293
Foto: Joel Marklund / Bildbyrån

Efter en kväll där den svenska idrottspubliken redan fått en överdos dramatik i cykelns linjelopp (där Silver-Emma återigen blev Silver-Emma efter en underbar upploppsduell och en fruktansvärd holländsk krasch), så var det skönt med en natt där Sjöström var precis så där överlägsen som vi hade trott och hoppats.

Sarah Sjöström har vunnit det mesta – i synnerhet efter medaljmissen i London 2012.
Mängder med EM- och VM-guld.
Nu toppade hon allt med den första svenska OS-medaljen i simning på 16 år.
Hon hade 22 guldmedaljer från seniormästerskap sedan tidigare. Men det är den här, den 23:e, som (tills vidare) kommer definiera hennes karriär. Den förändrar kanske inte hennes liv, men ger henne definitivt en ny plats i den svenska idrottshistorien.

Lars Frölander, senaste svensken att vinna OS-guld, sade i natt att Sarah Sjöström nu är störst någonsin inom svensk simning.

Och tänk vilken resa hon gjort, sedan hon som sprallig och lite bortkommen nioåring för första gången satt ombytt för ett träningssim.
Kompisen Isabella Lind hade dragit med sin kompis till Torvalla simhall, alldeles nära familjens hus i Handen, för att testa simning.
Det är synd att säga att det var kärlek vid första ögonkastet.
Det tog något år.
Eller rättare sagt – det tog några segrar för den kompromisslösa tävlingsskallen Sjöström, innan hon älskade simningen.

Tidigt stod det klart att hon hade en enorm talang – och ett vattenläge, som snarare förde tankarna till fiskar än människor.
Sarah var ett med vattnet.
Sedan gick det snabbt.

Hon vann EM-guld innan hon fick köra moped.
Hon hade deltagit i två olympiska spel innan hon tog studenten.

160807 Sveriges Sarah Sjöström tävlar i finalen på 100 meter fjärilsim den 7 augusti 2016 under OS i Rio de Janeiro. Foto: Petter Arvidson / BILDBYRÅN / kod PA / 91441
Foto: Petter Arvidson / Bildbyrån

Idag, 22 år ung, har hon vunnit allt som går att vinna och det känns som att hon varit med jämt.

Jag har intervjuat henne vid ett par tillfällen senaste året; stått vid bassängkanten och imponerats av hennes fart och hängivenhet.
En toppidrottares evinnerliga slit, men med skillnaden att hon dag ut och dag in, mil efter mil, tvingas ha blicken fäst i klorerat kakel.

Jag frågade om det inte är monotont. Hon svarade att det snarare är meditativt.
Jag frågade hur hon orkar.
Det naturliga svaret hade kanske varit att det är lätt att motivera sig när man är bäst. Men det var bara halva sanningen. Sjöström har haft sina svackor och tvivlat över om det är värt tiden och slitet.

Men hela tiden har hon hittat nya utmaningar, ny glädje.
Bytet av träningsmiljö till NEC för fyra år sedan är ett exempel.
Satsningen på frisim (som kan ge fler medaljer i detta OS) ett annat.
Och så hyllade hon Carl Jenner, såklart. Den kloke och lågmälde britten som varit hennes tränare länge, och som alltid jagat ny stimulans i träningen för att utmana och utveckla Sjöström. Men han har också haft förståelse de dagar Sjöström inte velat träna och hon har fått det svängrum hon behövt inom ramen för sin bergfasta beslutsamhet.

Ända sedan sjukdomen ställde till det inför London-OS och gav den försmädliga fjärdeplatsen har de haft fokus på revansch i Rio.
Idag nådde de dit. Nu kan London en gång för alla läggas till historien.
I natt var det tårar av guld.
Och även om Sarah inte skulle gråta igen, så finns det något som säger mig att det kan komma nya glädjetårar redan denna vecka.