Landträning för en simmare är en historia i sig. Det handlar om att bli bättre i vattnet, kunna utveckla power och explosivitet. Aqua hängde med de bästa på ett landträningspass för att få en inblick i träningen.

En tidig morgon för en journalist är en helt vanlig morgon för en simmare. När Aquas fotograf och skribent släpar benen efter sig i höstrusket utanför Eriksdalsbadet står större delen av svenska simlandslaget i full gång på andra sidan glaset. Sarah Sjöström ler mot oss samtidigt som hon gör en frivändning. Det är business as usual för henne.
07:45 börjar passet bland stänger, Eleikovikter och vadderade bänkar med stålunderreden. Värmen inne på badet är förvånansvärt nära den i ett tropiskt klimat – fuktig, stickande. Simmare på plats är Mattias Carlsson, Sarah Sjöström, Michelle Coleman, Jessica Eriksson, Erik Persson, Adam Paulsson och Jesper Jonsson. Alla är vana vid värmen och kör i sina badkläder, mer eller mindre. Van är även Leif Larsson som håller i passet.
– Vi kör mycket dragstyrka i form av bänkdrag eller chins eftersom vi vet att det har ett gott samband med dragstyrkan i vattnet, berättar Leif utan att släppa blicken på sina adepter. Han rör sig vant mellan bänkar och ställningar, ger instruktioner och motiverar.
– Hoppstyrka korrelerar med simningens sprint, främst de första 15 metrarna i vattnet. Så det är klart att det är jätteviktigt att utveckla den styrkan på land.
Sedan snackar vi bålstyrka. Så klart. Den finns med i alla moment och stort fokus läggs här på Leifs pass, men vi ska återkomma till det. Just denna dag är det gummiband och en ribbstol som får utgöra ett av träningsredskapen. Sen kör hela gruppen, en efter en, maximalt antal av övningen benlyft i ribbstol. Från att hänga utsträckt, föra upp fötterna så de möter händerna, lätt böjda knän under hela övningen. Alla hejar på, alla kör till den där repetitionen när musklerna inte svarar längre och ansiktet börjar byta färg, få en rödare ton. Brutal bålstyrka byggs och flest antal repetitioner gör Erik Persson. Hur många tänker vi inte avslöja, men många var det…
När simmarna efter passet går direkt bort till morgonsimningen, lockade av coacherna Carl Jenner och Andrei Vorontsov som kretsat runt gymmet senaste kvarten, är det dags att snacka mer fokuserat med Leif. Vi sätter oss på några trälådor – Leif sitter aningen högre upp än jag – dessa tripp-trapp-trullådor används normalt för spänstträning.
Leif Larssons bakgrund, anledningen till att han idag håller i landträningen för svenska simeliten, sträcker sig tillbaka till år 1972. Då var Leif, själv aktiv friidrottare, på sin första tyngdlyftartävling. Styrkan och explosiviteten intresserade honom. Den ledde sedan till att han under 20 år befann sig i korridorer och kulvertar på Bosön, där bland annat Riksidrottsförbundets Utvecklingscentrum hittas, på Lidingö i Stockholm. Leif har även nio år inom Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) i bagaget och jobbar idag med explosivitet och power hos såväl simmare som längdskidåkare.
– Och vår atletiska hållning, utbrister Leif plötsligt! Den är oerhört viktigt. Friidrottarna talar om begreppet ”run tall” och det är samma sak för alla idrotter, mer eller mindre.
– Med simmarna börjar vi att bygga rörelsekvalitet, med låga vikter och högt antal repetitioner. Vi ska successivt utmana idrottarna, få dem att växa in i träningen. Det är viktigt. Det är även anledningen till att vi i början av terminen kör fler repetitioner för att sedan växla över till färre, och tyngre.
Leif ser plötsligt gravallvarlig ut. Vi har snuddat vid diskussionen om runt vilket ålder man kan börja styrketräna tidigare och kommer in på det en sväng igen. Han slår fast att det handlar om att tidigt jobba in teknik och betydligt senare börja lasta på vikter. Det och att många övningar faktiskt kan utföras med den egna kroppen som motstånd. Det är inte rätt utförda övningar som är farliga, utan felaktiga belastningar.
Utvecklingen i gymmet dokumenteras, där det viktigaste är testerna. Då får man sin utveckling, svart på vitt, på papper. Mätningar, som hoppkapacitet och styrkeutveckling i olika övningar, testas och utvärderas.
Samtidigt ser Leif utveckling hos samtliga nästan varje pass.
– På så sätt är varje pass ett test, säger han. Jag kollar och föreslår större belastning när det behövs. Det är en ingrediens i utmaningen.
– Det vi inte gör i gymmet är simmar. Här utvecklar vi styrka och power för att kunna använda det i simningen. Vårt viktigaste mätverktyg är naturligtvis resultatlistan efter ett lopp, berättar Leif.
– Som extra krydda har vi ibland powermeet. Vi väger in, lottar ordning och tävlar i två till tre grenar där alla möter alla eftersom styrkan sätts i relation till kroppsvikten, då utsätts Eriksdalsbadet för rejäla prövningar kan jag lova.
Och vad är då din syn på coreträning?
– Enkel, faktiskt. Det finns säkert 2000 coreövningar, många så klart bra. Men vi tänker lite annorlunda, i mer komplexa rörelsemönster. Alla övningar där du jobbar med armar och ben runt en neutral stabil ryggposition är coreträning. Vi arbetar sällan med enbart bålövningar, och allt går ut på att vara ett stöd för simningen, inget annat.
Vilken är favoritövningen för simmarna på NEC, om de själva får välja?
– Chins, helt klart. Cirka 90 procent av simmarna här väljer det om valet är fritt. Men det är det normalt inte, avslutar Leif.

Text: Tomas Borgå
Bild: Petrus Iggström