Utöver Masterssatsningen simmar jag med Södertörns simsällskap och går på vuxensim i Vårby simhall på söndagar och onsdagar. Det här är min simhistoria.

mal-masters-1
En av mina favoritplatser!

Sommaren 2000 diagnostiserades jag med psoriasisartit, en autoimmun reumatisk sjukdom som på mig yttrar sig i inflammationer i leder, muskel- och senfästen.

Efter något år blev jag sämre och 2008 var jag på rehab första gången. Då kunde jag inte gå utan stöd. Rehaben lärde mig att träna utifrån mina förutsättningar.

Våren 2012 fick jag för mig att belöna mig själv med att göra en tjejklassiker. I samma ögonblick insåg jag att jag måste simma bättre för att ta mig uppströms Västerdalälven och fyra dagar senare tog jag min första simlektion i vuxen ålder.

Första träningen var en mardröm! Alla var duktigare än jag, simmade fortare och längre. De kunde crawla utan att drabbas av andnöd eller kallsupar. Trots det fastnade jag direkt! Det var något med att jag kände att jag kunde röra mig i vattnet utan att det gör lika ont som övrig träning.

Skitig av brunt åvatten, men
väldigt glad efter 14 timmar
och trekvart i Gavleån.

Simningen har blivit en del av mig, min roliga träning. Den håller mina stora leder rörliga. Den får mig också att sköta all annan träning jag behöver för att fungera i vardagen. Den träningen som gör ont men som gör mig till en bättre simmare och friskare person.

Efter Vansbro Tjejsim var jag såld på öppet vattensimning. Det roligaste jag simmat är Forsbackarännet, det är ett evenemang, ingen tävling. Man simmar 21 km från Forsbacka till Gävle, i Gavleån. I år tog det 14 timmar och trekvart. Förra året var vattenståndet högre och vi flöt med mer, då tog lite drygt 12 timmar.
Nu står jag inför en dröm, att se om jag kan utvecklas och klara att mäta mig i Masters-SM.