Ja, vad ska man säga om känslan av att simma i en spegelblank sjö eller att rentav simma i vågor och vind som pressar dig till ditt yttersta? Det finns många nyanser av denna ädla motionsform och jag har ju i tidigare blogginlägg försökt förmedla den känslan på mitt alldeles egna poetiska sätt. Jag läste på Facebook ikväll ett inlägg som gjorde intryck på mig (kunde känna känslan som den som skrev inlägget hade). Som jag förstod inlägget var det en sammanfattning av kvällens simpass på någon vacker plats. Jag väljer att citera delar av det,

”- Spegelblankt och solnedgång

–  Se under vatten med ena ögat och horisonten 3km borta med andra ögat när man andas

– Att märka efter 16 armtag utan navigering att man fortfarande simmar rakt mot navigeringspunkten”

Att simma spikrakt efter 16st armtag är ju rentav en grym känsla och en rejäl boost för självförtroendet. Och känslan av att vara både i vatten och på land samtidigt, härligt! Att sedan simturen inramades av en spegelblank sjö och solnedgång gör ju inte upplevelsen sämre.

Nu är klockan mycket och det är dags att knyta sig till sömns. Känner dock att skrivlusten finns hos mig ikväll och jag kanske rentav fortsätter någon timme till med att skriva klart min race report från Kalmar Ironman för publicering här senare. Vi får se hur långt skrivlusten räcker?