Jag såg Sarah Sjöströms första OS-insats på en båt.
Runt omkring mig: män i rustning, kvinnor i särk.
De var på väg till Medeltidsveckan på Gotland.
Jag själv – på kurs mot en idyll söder om Visby med familjen.

Sarah Sjöström – tycktes på väg någon helt annanstans. Mot idrottslig odödlighet.

Experter grymtade otillfredsställt i både tv och radio efter hennes försök på 100 fjäril: tekniska detaljer satt inte där de skulle. Hon dök för djupt i starten, tajmade fel i vändning och målgång.

Själv såg jag en simmare som säkert kunde bättre, men som framför allt lät misstagen visa hennes styrka, snarare än hennes svaghet.
För kan Sjöström simma ifrån övriga världseliten med några tiondelar utan att vara på topp – vad ska då inte hända när detaljerna sitter, om inte perfekt så i alla fall bättre?

160806 Kanadas Penny Oleksiak och Sveriges Sarah Sjöström tävlar i kvalet på 100 meter fjärilsim den 6 augusti 2016 under OS i Rio de Janeiro. Foto: Joel Marklund / BILDBYRÅN / kod JM / 87291
Sarah Sjöström har ännu inte fått till något perfekt lopp. Men att imponera – utan att imponera (på experterna). Det imponerar. Foto: Joel Marklund / Bildbyrån

Svaret fick vi, delvis, i nattens semifinal.
Sarah Sjöström klev in, log och vinkade; rättade till sin mössa och startpall.
En knapp minut senare hade hon simmat in på nytt olympiskt rekord.

Fortfarande inte perfekt, men sin vana trogen kom hon på slutet. När andra tröttnar håller Sjöström farten.
Återigen utklassade hon övriga och efteråt sammanfattade hon det vi alla kunde se med att hon kände sig ”sjukt stark”.

Det var Sjöströms tredje insats för dagen. Förutom sitt fjärilskval hade hon även simmat upp Sverige till finalplats på 4×100 fritt. Men laginsatsen i försöken var på det stora hela en besvikelse, och den lilla förhoppning som fanns om en svensk skrällmedalj kändes lika avlägsen, som den visade sig vara i finalen.

160806 Sveriges Sarah Sjöström, Michelle Coleman, Louise Hansson och Ida Lindborg deppar efter att ha tävlat i kvalet på lagkappen 4x100 meter frisim den 6 augusti 2016 under OS i Rio de Janeiro. Foto: Joel Marklund / BILDBYRÅN / kod JM / 87291
Sverige var aldrig nära medaljerna på 4×100 meter frisim. I finalen blev det en femteplats, vilket var helt okej. Sverige har bättre chanser i lagkapp längre fram. Foto: Joel Marklund / Bildbyrån

Men medaljen lär komma i finalen på 100 fjäril. Det är svårt att se hur Sjöström ska missa den.
Hon gör nu sitt nionde stora mästerskap seden genombrottet 2008. Följer hon mönstret, att vinna när hon varit topp tre i första omgångarna, blir det guld igen.

Enda gången hon misslyckats var i EM 2014 (förlust mot danskan Ottesen – det Sjöström brukar beskriva som sin karriärs ”käftsmäll). Men Ottesen ser inte ut att ha form för att hota nu.
Ingen ser ut att kunna hota svenskan.

Tiden i OS-semin innebar att hon tog det olympiska rekordet från Dana Vollmer.
Ifjol i VM i Ryssland tog hon världsrekordet från samma amerikanska.
Och Sjöström simmade snabbare nu.

Jag vet att det är både farligt och fel att ta ut något i förskott.
Det ska simmas om det, såklart. Finalen är Sjöströms att förlora.

Men när jag nu stänger ner datorn för några timmars sömn är det bara konstatera: ALLT talar för Sjöström. Precis allt. Det måste man kunna säga.

Kalla det jinx, men jag tror inte på sådant. Den som tror mina ord eller lekmannaprofetior har någon inverkan på hennes resultat, hade förmodligen stått först i mobben under medeltidens häxjakt också.

Den simning jag såg i nattens semifinal, och tidigare på kvällen – på en båt mot en ö i sällskap av herrar i harnesk och kvinnor i hosor – fick tankarna att fly till en nära förestående framtid, snarare än till svunnen medeltid.
Bort från järn- och bronsålder – till något betydligt ädlare.